mina bebisar
Känner att jag verkligen måste skriva av mig. .
Saknar mina bebisar hela tiden, trodde det skulle bli lättare för varje dag. Men det blir bara jobbigare. Min hjärna tänker att de bara är på "semester" nån stans, men när man väl inser att de ALDRIG kommer tillbaka faller man på knä dränk i tårar. Saknar dem alldeles för mycket. Mer än jag trodde att jag skulle. ♡
Den dagen då Luna dog, den dagen förändrades jag. Mitt liv förändrades. Kan inte vara den jag var när dem jag älskade till månen och tillbaka inte längre finns. Jag ser mina bebisar i syne, jag ser dem ibland i buren. Men sen inser man lika fort att det bara är i syne.
Detta låter säkert konstigt och knäppt för många av er, men den dagen då ni mister någon ni verkligen älskar, då ska vi se vem det är som är så "knäpp"! Alla mina djur är mina diameter. Fina och dyra! Älskar dem alla, även dem som inte syns.
Längtar grymt mycket tills fler råttor anländer ( säger inte nya, då det för mig betyder att man ersätter dem man mist vilket ingen kan). Behöver lite glädje i mitt liv!
Vila i frid Miranda, Luna och Mira ♡ ni är min änglar♡ 